Jag orkar inte. Jag vet allt för väl att jag måste avsluta det här men jag klarar inte av det. Jag kommer dö, jag håller på att dö..

Tyck inte synd om mig,
men kom och håll om mig och få mig glad igen.
Du är den enda som kan.

JAG BEHÖVER DIG.
STÅ UT MED MIG.

Måste jag be på mina bara knän?

2008-05-12


Usch, saknar inte tiden på något enda sätt. Kan verkligen känna hur jag kände då, när jag läser detta och det gör ont för jag kommer allt för väl ihåg exakt hur meningslöst allt kändes.
Jag är så glad över att det är över. Och att jag förhoppningsvis aldrig behöver känna på samma sätt igen.

Saknar mor.

Puss.