Hemma en snabbis för att hämta grejer. Orkar inte vara hemma när kräket kommer. Chillar galet på östermalm inatt. Vet inte vart jag tar vägen imorrn, men någonstans lär jag förflytta mig.

Allt händer på en gång. Och självklart finns det inget som kan hejda mina tankar. Jag känner för att kräkas, har mått illa hela dagen. Det vägrar gå över. Jag behöver något som får mig att glömma, som kan få mig att tänka i andra banor. Så klart finns det inget. Det svider.

Jag älskar min mamma och mina syskon över allt annat. Vi tar oss igenom det här. Vi är starka tillsammans.