Wow, BMTH var bra mycket bättre än jag trodde dom skulle vara. Skakade som en idiot när The sadness will never end spelades. Fan va jag sjöng också! Ojojoj.

Och det var helt klart värt den där jävla väntan ute i det sketna Stockholmsvädret, trots att jag nästan förfrös mina stackars blöta fötter.

Men.. Jag måste få klaga. Till och börja med var förbanden skit. Alltså, vem fan lyssnar på Her bright skies eller Adept? Snacka om slöseri med tid. Som nummer 2, det var fullproppat med allt mellan plattanhängande Tokio Hotelemofjortisar och dom där sceen queensen som tror dom är bättre än precis alla andra. Men vi fick oss ändå några skratt när vi högt och tydligt sa "cherrycherry boomboom" så fort vi såg någon med regnbågens färger i håret.
Då till sista punkten i min klaglista. BMTH spelade inte ens 1 timme. Det betalade jag 250 spänn för. Det är ju rena rama rånet. Det gjorde mig något upprörd, men kvällen vart ändå lyckad och några andra överraskningar gjorde mig lika hög som ett höghus och det kommer jag leva länge på.

Puss.