Jag blir lite smått irriterad på mig själv när jag läser igenom senaste veckornas inlägg. Har verkligen bara skrivit om hur dåligt jag mått eller hur bra jag mått och de flesta har väl listat ut grunden till de båda kategorierna. Jag blev kär, vilket jag för övrigt fortfarande är.

Man blir verkligen mind fucked, man önskar att man i fem minuter kunde tänka på annat. Men alla som varit sådär dunderkära vet väl att det inte är så enkelt? När man inte kan låta bli att tänka på hur underbar personen i fråga är, när man inte kan låta bli att le när man tänker på alla konversationer som fått det att pirra så galet i magen. När man skiter i allt annat när han eller hon hör av sig, när man släppet allt för att få prata med personen. När man ständigt önskar att man fick träffa honom. Eller henne. I mitt fall är det honom så jag tänker köra på det.

Saker blir inte alltid som man tänkt sig. Så är det i mitt fall. Att vara olyckligt kär kan jag hantera, men när ens känslor så vitt man vet är besvarade, ständigt underhålls och man tror att framtiden ska bli på ett visst sätt men inte blir så är det svårare. Då känns allt botten. Då vill man helst dö vissa dagar.

Där är jag nu. Jag har som sagt fortfarande frågor och jag vet inte vad som händer riktigt, men det är tungt just nu. Att andas tar emot. Och det värsta är att jag inte har en aning om vad som pågår i hans huvud. Och man hoppas, håller tummarna, önskar vid 22:22 varje kväll och drömmer om att det ska bli precis som man vill att det ska bli. Men någonstans måste man inse att det kanske inte blir så. Det blir ganska sällan som man vill. Men häpnansväckande saker händer ibland och man kan ju hoppas på att detta är en sådan gång.

Grunden till mina kärleksproblem har vänt upp och ner på mitt liv. Han har dragit fram sidor hos mig själv jag inte visste att jag hade. Både bra och dåliga. Vissa hatar jag, andra älskar jag. Det mesta är så med honom, svartvitt liksom. Men det svartvita har också en feeet gråskala där mycket får plats. Ibland vill man bara ha ett ja eller ett nej, men man kan ju inte få som man vill.

Om det undgått någon så tycker jag väldigt mycket om den här killen. Vad som väntar har jag ingen aning om, men jag hoppas, håller tummarna, önskar varje kväll vid 22:22 och drömmer om att det ska bli precis så bra som jag trodde att det skulle bli.