Jag har ingenting att skriva om. Absolut ingenting. Vad kan man skriva om då? Ingenting.

Jag som har varit på topp hela dagen är nu nere under noll på skalan. Min övertygelse är inte längre en övertygelse, snarare ett drömscenario. Jag är realist, men idag tillät jag tankarna sväva iväg. Då blir jag såhär. Omotiverad. Oengagerad. Olycklig.

För första gången på länge överväger jag att stanna hemma imorgon. Orkar jag med människor? Eller kan jag istället utnyttja dom för att hamna på topp igen utan att drömma? Jag har inte bestämt mig än.

Att allt är skit igen är i alla fall ett faktum.

Nu ska jag lyssna på Kent och tycka synd om mig själv.