Helt randomly drog Bruno med mig till stan för att fika. Jag tackar, tackar och tackar en gång till för jag behövde komma ifrån hellholet här hemma och bort från alla satans känslor och problem som lyckas kila sig in i allt. Det går inte att glömma för det finns ständigt något man kan relatera till problemen så man blir påmind hela tiden.

Det blev lite av en therapy session också. Det var skönt att bli påmind om att man inte är ensam mot alla i hela världen. Det finns faktiskt dom som varit med om samma saker, som känt samma hopplöshet och bara vill ge upp. Då får man nya krafter, man orkar fortsätta kämpa.

Det tänker jag göra nu. Jag stod vid ett vägskäl, valde fel, backade och tar nu den andra vägen. Det är nu eller aldrig. Jag kör en all in. Jag tänker inte lägga mig. Inte än på ett tag. Frågan är om du är beredd att göra samma sak, men det är en risk jag får ta och jag tar den på tok för gärna.


Måste länka till bästa Brunos blogg också. :*

May the force be with you, babe.