Snart är det sängdags. Har knappt sovit någonting i natt. Satt uppe och väntade på bättre tider och sängen fick vänta alldelses för länge än vad som är hälsosamt när man är barnvakt. Tror klockan var halv fyra sista gången jag kollade. Sen klockan sex vaknar jag av att Wilma skriver "bloooooooot, blooooooot" ute i vardagsrummet. Det var bara att kliva upp för då har Gustav slagit henne rakt på näsan och det var blod överallt.

När päronen kommit hem bar det av till stan med Monika och Felicia. Vi chillade galet och snackade pojkar. Haha, inte ett dugg förutsägbart. Sen kom alkohol med i bilden och snefyllan var ett faktum. Jag blev riktigt rädd för mig själv en stund. Min hjärna fick en ordentlig kortslutning och jag var inte medveten om varken tid eller rum. Skakningar, andnöd, illamående. Jag trodde jag skulle dö.

Men jag är en fighter, så jag förträngde världen och lyckades njuta ganska ordentligt av sällskapet en stund innan jag bar mig av hemåt. Nu är jag hemma och känner mig väldigt förlåtande men också väldigt pinsam. Jag bör verkligen undvika alkohol.

Tror det blir en godnattcigg innan jag låter mig själv tokslockna till en dålig film. Kan ju hoppas på lite socker innan jag somnar. Men jag ska inte hoppas för mycket. En dag som idag, när inget gått rätt eller bra, lär inte det heller bli som jag vill.

Nu har ni fått ett värdelöst inlägg om allt och ingenting.

Puss.