Det känns som att det kan vara en bra idé att sova när man inte har nått bättre för sig. Och det har jag inte.

Som vanligt den senaste tiden snurrar det i huvudet på mig, jag vet varken ut eller in. Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Vad vill jag?

Det tror jag att jag vet. Eller vet jag inte det kanske? Eller krånglar jag bara till allt nu?

Kanske det är så att jag är så säker på vad jag faktiskt vill att jag försöker intala mig motsatsen, som skydd.

Vad har jag för garantier egentligen?

Jag ska sova på saken men jag har svårt att tro att det kommer hjälpa det minsta. Som det är med allt annat, bara för att man vill en sak betyder inte det att det blir så. Hur mycket man än vill det. Det gör ont när man inser det. Aj.