Förberedande övningsuppgift inför nationella.

Ljuset i biomörkret.

Jag är en riktig filmälskare. Är det något jag uppskattar så är det när en känsla genomsyrar hela min kropp efter att ha sett en riktigt bra film. Som Karin Svensson skriver i Bio får bitarna att falla på plats (SvD, 27/1 -08), de flesta av oss har klivit ut från en biosalong som nya människor med nya krafter att anta utmaningar och ta tag i problem eller drömmar.

En film som har påverkat mig väldigt starkt är The Notebook som utspelar sig under 40-talets Amerika och skildrar hur en fattig man och en kvinna från överklassen faller för varandra en sommar under sina ungdomsår. Precis som i de flesta filmer i genren romantik och drama uppstår självklart problem. Men det som är så bra med just denna film är de två huvudkaraktärerna skiljs åt, träffar nya och sedan återförenas och de måste hela tiden kämpa för sin relation. De har det inte lätt och är kanske inte världens bästa för varandra, men deras kärlek får dem att fortsätta kämpa. De ger inte ens upp när de på äldre dagar får krämpor som skiljer dem åt. Kvinnan får Alzheimers sjukdom och kommer inte ihåg sin make och trots det finns hoppet alltid kvar.

Kärleken övervinner allt säger man. Det är något jag tror på. Men något man mer och mer verkar glömma idag är att livet inte är en dans på rosor, allt blir inte serverat för en. Där tror jag faktiskt att film kan vara en bov på många sätt. När vi ser filmer som slutar med ”..och så levde dem lyckliga i alla sina dagar..” får vi felaktiga bilder av hur livet faktiskt ser ut.

Man skulle kunna dra en långdragen parallell till ungdomars snedvridna syn på kärlek, relationer och sex idag. Film har visserligen funnits flera generationer tillbaka men har de generationerna blivit matade med hur livet borde vara genom film, tv och reklam? Vi har blivit på tok för kräsna och lever uppe i det blå med för höga krav på våra medmänniskor och på oss själva. Det är inte konstigt att många blir deprimerade då de inte kan leva upp till dessa krav och när det känns som att resten av världen sviker.

Men alla filmer är inte så, det finns många genrer och att bli påverkad av film behöver inte vara relaterat till kärlek. Det kan ha med helt andra saker att göra om vi blir berörda och påverkade av den visuella berättarkonsten, men även den som används i musik. Lars Lilliestam säger i artikeln att berättandet hjälper oss förstå oss själva. Vi får det berättat på olika sätt hur andra har eller skulle ha gjort i olika situationer och vad andra har upplevt. Det är något som hjälper oss hantera våra problem. Lilliestam berättar också om studier där Kents fans berättat att de ville ta sitt liv innan de hörde en viss låt med bandet.

Jag tror att nyckeln till att inte uppfatta en film som skildrar delar av livet på ett sätt som är för bra för att vara sant fel är att vara medveten om att det är just för bra för att vara sant. Det kommer alltid finnas dem som har tur men de flesta kommer leva sina liv inom vissa ramar där häpnadsväckande situationer inte inträffar mer än någon enstaka gång.

Detta är bara min syn på filmkulturen och det är inte alls säkert att någon annan tänker eller blir påverkad som jag blir. Jag har i alla fall lärt mig hur jag måste hantera hur jag blir påverkad och kan idag uppskatta film ännu mer.

Mathilda Litzén MP08F