Så jävla typiskt. Jag får 500 spänn i veckan för att köpa allt jag behöver. Men som alla vet får man inget studiebidrag på sommaren men det visste inte min mor och far om. Så jag fick mina pengar som vanligt hela sommaren och antog att det inte spelade någon roll, att jag skulle få mina pengar som vanligt. Men nej, nu ska jag tydligen inte få en spänn på 2 månader för att jag fick pengar jag inte skulle ha på sommaren. Kul.

Dö. Fitta.

Skolan började idag. Riktigt skönt. Kul klass osv. Kul att träffa alla igen. Bra dag idag.
Förutom:
1. Cykelhelvetets växlar tycker inte om mig. Endast högsta växeln fungerar. Kul. Not.
2. Det regnade när jag cyklade hemifrån. Blöt när jag var framme i Älvsjö.
3. Det spöregnade när jag cyklade från Älvsjö. Dyngsur när jag kom hem.
4. Jag är sjuk. Bättre i halsen men förkylningen är värre. Nyser säkert 40 ggr om dagen.
5. Jag har ont i magen.
6. Blev påmind om hur mycket pengar jag är skyldig farfar. Inte kul alls. Det hade jag totalglömt.
7. Wilma har feber. Säkert svininfluensan. Jag vill seriöst inte dö. För det kommer jag om jag får det, för jag är inte frisk. Jag är sjuk. I huvudet. Mamma sa det till och med.

Men jag fick bidrag av farfar så nu har jag i alla fall köpt kalender, kollegieblock, pennskrin, pärm osv. :>
Så nu ska jag sätta mig och pyssla med det.

Puss.

Gud, jag måste utan överdrift ha jordens snyggaste mamma. Åh! Och moster o styvfar också givetvis! :)

Gibbs säger " The alibi was BS". BS som bull shit.
Tillhörande textning säger " The alibi was biased"

Känns som att jag borde ta över all privatöversättning. Hmm.
Folk är fan dumma i kubben.

Sommarn är påväg mot sitt slut. Det känns skönt, men tråkigt - så klart - också. Skolan börjar om 4 dagar, det ska bli galet skönt. Har längtat efter skolan ett bra tag.

Har vart en sjukt slapp sommar, knappt gjort någonting. Det är i och för sig inte bra eftersom det resulterat i att jag knappt fotat nått. Det som blivit det är bilder på småbröderna. Måste verkligen sätta igång nu igen.

De senaste dagarna har jag suttit som låst framför datorn, har läst igenom jag vet inte hur många sidor på flashback angående mördet på Therese Johansson Rojo. Det har verkligen berört mig. Verkligen. Och när man tänker till och gång på gång inser att detta är något som hänt på riktigt, det är ingen film eller roman, det är en riktig händelse, då blir man fan rädd. Vart är vårt samhälle påväg? Jag hoppas de båda som är åtalade får straff som dem förtjänar.
Vila i frid Therese. Mina tankar går till din familj och dina anhöriga.

Kommer bli ett längre inlägg om det här om några dagar, är trött och inte riktigt klar i huvudet just nu så det får vänta. Men jag känner att jag måste få skriva av mig.

hörs&ses.

Puss.

Blir helt knäpp när jag tänker på att det är mindre än 19 veckor, 131 dagar, drygt 4 månader kvar tills jag fyller 18. Jag har längtat efter den dagen i flera år och nu när jag börjar närma mig vill jag bara stoppa tiden. Visst, självklart ska det bli skönt att kunna köpa cigg själv, men vill jag bli vuxen? Gud nej. Jag blir rädd bara jag tänker på det.

Tiden går så fruktansvärt fort. Det känns som att 2 år sedan skulle kunna vara förra månaden. Eller 3 år sen för den delen. Och så säger folk att det kommer att gå fortare och fortare ju äldre man blir. Tänk sen när jag är 20, 25, 30. Jag kan verkligen undra över hur mitt liv kommer se ut då. Kommer jag ha barn? Vad kommer jag jobba med? Kommer jag kanske till och med vara gift?

Jag blir verkligen äcklad av tanken på hur fort tiden går. För det betyder att jag kommer dö. Och 50 år kommer kanske bara kommer svischa förbi. Jag vill verkligen inte dö. Åh, jag vill inte, vill inte, vill inte.

Nej, nu ska jag göra något annat meningslöst och försöka glömma att jag ska dö en dag.

Puss.

Du gjorde min dag. :)



För övrigt har svullnaden gått ner rejält. Har till och med käkat vanlig mat idag. Helt sjukt skönt det var. Har inte heller speciellt ont längre. Kan prata osv utan att få ont. Det enda som jag får ont av är att tugga, men med tanke på att jag inte ens kunde tugga igår och att jag kunde äta vanlig mat idag tyder på att det läker och blir bättre ganska fort. Skönt.

Nu ska jag sova. Gonatt, heido heido. 

Puss.

Börjar vänja mig med piercingen nu. Och den gör inte ont längre. Bättre än igår. Och inatt.
Vill äta riktig mat och inte massor med sopp- och puréskit. Barnmat liksom, mm. Not. Eller jo, banan och mangopurén är god. Haha, den åt jag ibland innan också för att den va god bara. :D

Jaja, nu ska jag kolla på Gudfadern.

Puss.

"Om han är upptagen ska du bara vara bättre än hans tjej.
Är han singel ska du vara bättre än alla andra tjejer i hela världen."

Jag orkar inte!!

Ferre + bad ikväll. Ska bli galet roligt. Blir dock inga bilder för kameran vågar jag inte ta med mig när jag ska sitta på en brygga.
Puss.

Kom att tänka på en sak, det är fan inte konstigt att inga läser min blogg. Jag skriver ju så krypiskt, så bara jag fattar. Inte så intressant för en utomstående kanske..

Fast jag vet inte, finns ju nån mening bakom det krypiska också. Vill ju oftast att vissa ska läsa. Eller snarare en viss person.. Och du vill man ju att denna vissa person ska förså meningen med det kryptiska inlägget.

Hmm.

Jag börjar bli hjärtsjuk igen. Det märks, för då skriver jag jämt. Och jag har ont i hjärtat. Ännu en signal - som inte går att misstolka. Och jag blir verkligen så sjuuukt trött på mig själv. Men det blir väl så när man varit ensam under en hyfsat lång period. Man börjar länga efter kärleken igen. Och man ser den överallt. Och så blir man hjärtsjuk.

Vad är det med detta hela tiden återkommande tal 93? Fuck 93. Usch.


Jag är en idiot. Jag blir så trött på mig själv. Jag vill ge mig själv en fet jävla smäll, ramla på huvudet och bli normal, smart och kool igen. Inte sitta här själv och patetisk och tycka synd om mig själv. För att jag inte får den bekräftelse jag är ute efter.
Men vad trodde jag egentligen? Jag visste ju från början. Jag har sett det förut.

Ge upp för helvete.


 

:< Skitbra, nu måste man slösa 200 spänn på nya lurar för att kunna lyssna på musik igen.

Om jag ramlar dit igen.. Det orkar jag inte.
Jag orkar inte ta mig upp ur skiten igen. Det kräver för mycket energi - energi som jag inte har just nu.
Och ändå känner jag det välbekanta pirrandet i magen och gör inget för att få bort det. Jag välkomnar det snarare, för jag är för korkad för mitt eget bästa. Jag vill helst bara bryta ihop. Inte bita ihop.

Kan man inte göra slut med sig själv? Eller i alla fall göra slut med sin egen dumhet?

Efter nattens drömmar så tror jag att det kan vara okej med 93 ändå. Kanske. Men man vet aldrig.

Jag orkar inte. Jag vet allt för väl att jag måste avsluta det här men jag klarar inte av det. Jag kommer dö, jag håller på att dö..

Tyck inte synd om mig,
men kom och håll om mig och få mig glad igen.
Du är den enda som kan.

JAG BEHÖVER DIG.
STÅ UT MED MIG.

Måste jag be på mina bara knän?

2008-05-12


Usch, saknar inte tiden på något enda sätt. Kan verkligen känna hur jag kände då, när jag läser detta och det gör ont för jag kommer allt för väl ihåg exakt hur meningslöst allt kändes.
Jag är så glad över att det är över. Och att jag förhoppningsvis aldrig behöver känna på samma sätt igen.

Saknar mor.

Puss.