Lättare att hantera då det för min del bara finns en rätt sida i det ämnet. I alla fall nästa grej att skriva om. Blir antagligen av imorgon men jag lovar inget den här gången.



Måste bara få påpeka att det är svinigt jävla kallt ute! Rena rama vintern!

Puss.

Innan du läser vill jag säga att jag är sjukt trött och slö i huvudet idag och att detta med största sannolikhet inte är det bästa jag skrivit. Jag hoppas det går att förstå hur jag menar och ser på saken. 


I Danmark diskuteras det om cannabis bör dekriminaliseras för att minska den organiserade brottsligheten. Detta har fått frågan att poppa upp i Sverige.

Så, borde cannabis legaliseras i Svea rike?

Till att börja med vill jag ta upp det här med de negativa bieffekter av att använda cannabis. När man läser om det märks ganska tidigt ett mönster i jämförelsen med alkohol. Båda drogerna har många snarlika bieffekter men cannabis bieffekter är i nästan alla fall mildare.

Så varför ska vi inte legalisera cannabis när alkohol är mer skadligt men ändå lagligt? Ganska enkelt, varför ska det finnas en till drog som är laglig? Varför ska det finnas fler skadliga substanser att välja på - lagligt? Visst, för de som redan använder cannabis skulle det inte göra någon skillnad. Men tänk på alla som inte använder det idag när det är olagligt som skulle använda det om det blev legaliserat. Där tycker jag man som brukare måste sätta frågan i ett större perspektiv.

Är cannabis en inkörsport till tyngre droger då?  Ja, helt klart. Så är det. Allt annat är bullshit. Röker man mycket hasch kommer man så småning om att behöva starkare preparat för att få samma tillfredställelse. Men sen tror jag också att om cannabis skulle legaliseras så skulle det så småning om bli en naturlig del av vårt samhälle och inte sammankopplas med tyngre droger på samma sätt. Det är inte konstigt att använding av cannabis idag leder till annan sorts kriminalitet eller nyttjandet av tyngre droger då man kommer i kontakt med kriminella personer när man ska införskaffa det. Kriminella som sysslar med annan kriminell verksamhet och eventuellt använder tyngre droger.  

Jag ska erkänna att jag är splittrad i den här frågan. Jag tycker på många sätt alla människor själva ska få bestämma vad de vill eller inte vill göra med sina kroppar. Och om man jämför med Nederländerna, där man lärt sig leva med cannabis som en naturlig del av vardagen och vissa använder det men de flesta inte, så borde ingenting bli värre av att vi legaliserade det i Sverige. Men det är bara hypoteser. Vi har ingen aning om hur det skulle bli om vi dekriminaliserade cannabis i vårt samhälle. Det är så mycket som spelar in, omkringliggande oständigheter som har format vårt samhälle till vad det är idag.

Det ska bli intressant att se om cannabis legaliseras i Danmark eller inte och vad som skulle hända i Sverige om det skulle legaliseras i vårt grannland. Detta är ju faktisk bara ännu en grej för att kontrollera oss, att bestämma vad vi får och inte får göra. Om inte samhället lider av vad vi gör mot oss själva borde ingen förbjuda oss.

Jag vill också tillägga att jag inte dömer någon som använder cannabis bara för att jag inte själv gör det. Alla gör sina egna val. Jag har valt att inte använda det. Om du väljer att använda det, good for you. Det har inget med mig att göra.


Efter kritik angående att cannabis skulle vara en inkörsport till tyngre droger måste jag få tillägga en sak. Ja, jag är färgad i den frågan. Jag har sett det på jävligt nära håll. Min låtsaspappa dog av en överdos heroin och ja, han började röka hasch. Och visst, han hade med största sannolikhet druckit innan det och han rökte antagligen cigaretter innan det. Så jag tillägger att cigaretter och alkohol också är en inkörsport till tyngre droger. Men VARFÖR ska vi legalisera en till inkörsport då?

Jag förlorade en familjemedlem pga droger så jag tycker ändå det är ganska strongt av mig att kunna hålla mig hyfsat neutral i ämnet. Men jag ber om ursäkt om jag kränkt någon genom att skriva som jag gjort.


Allt är skadligt om det missbrukas.

Puss.

P.s. Jag drack latte när jag skrev detta. :)

Vad är det med människor som bara tar utan att aldrig kunna ge tillbaka? Jag är en jävligt givmild person som inte ofta kräver nått i gengäld och det är ingen egenskap jag ser som positiv, men ibland blir till och med jag förbannad. Jag är trött på att bli utnyttjad för allt mellan pengar och cigg till att vara känslomässigt stöd eller rådautomat.
Visst, jag ser det som något positivt att jag har haft det förjävligt under många år, att jag mått piss för det innebär att jag kan dela med mig av mina erfarenheter och hjälpa andra. Men om jag någon gång ibland vill ha nått tillbaka, om jag behöver råd eller stöd finns det någon alls som ställer upp då? Nej.

Där fick jag för att jag är så godtrogen. Tack.

Är det inte typiskt? Jag har längtat efter hösten, efter sån där riktig höst. När luften är sådär bitig på morgonen och lagom sval på dagen. När man borde använda mössa för öronens skull. Och så från en dag till en annan är det 23 minus. Hallå? Vad fan hände? Skulle man glömma ta med sig jackan när man går ut och röker hinner man röka en halv innan fingarna är som isbitar. Och sen ska det bli vinter...

Dina ord förför mig..
Tyvärr.

Jag är så jävla trött! Jag orkar inte sätta mig och skriva det där inlägget som kommer bli hur långt som helst. Men jag ska lägga mig i min säng och skissa på det och jag lovar att det kommer upp imorgon.


Puss.

Hade förträngt läxan vi hade i mediekunskap, så jag tror inte det blir något för och emot legalisering av cannabisinlägg idag. Men imorgon, då jävlar.

Puss.

 

 

 

 

 

Bara för det gick det..

Börjar tröttna på att blogg.se strular så fruktansvärt. Det har inte gått att publicera bilden på säkert en vecka, förutom om man har tur. Så eventuellt kanske jag blir blogspotbloggare ett tag tills problemet är löst. Men fick upp 2 bilder av 10 i alla fall. Tur var det, va?

Finns inget värre än när folk säger till mig att jag är dum. Att jag inte har koll. Att jag har ingen aning. Jag är för ung, jag vet inget om livet, jag har inte sett tillräckligt. Kort och gott "du är oerfaren och korkad". Finns inget värre.
Det tar hårt.

Det fick jag för att jag försökte diskutera eventuell legalisering av cannabis men min mor och min styvfar. Bara för att jag inte levde på 80-talet när alla många i Rågsved och Hagsätra rökte hasch. För att jag inte var med och såg "alla" som rökte hasch gå över till tyngre droger och så småningom dö av en överdos eller liknande. För att jag inte sett baksidorna av brukandet.

Känner mig för knäckt för att orka skriva ett längre inlägg om detta just nu, men det ska göras. Blir antagligen imorgon. Det kommer inte bli en predikan om varför cannabis bör fortsätta vara olagligt men jag kommer heller inte predika för den andra sidan, att cannabis istället bör legaliseras. Jag kommer argumentera för båda sidor och ställa dom mot varandra.

Ser fram emot att få skriva om det.

Ses!

För ett tag sen skrev jag ett kort inlägg om Sturebymordet, mest för att få skriva av mig. Och precis som jag skrev då har jag verkligen blivit berörd av det som hände i juni och skrev då att jag vid ett senare tillfälle skulle skriva ett längre inlägg om mina tanker runt det. Jag vet inte om detta inlägg kommer att bli så mycket längre men vill ändå än en gång skriva av mig.

Det är sjukt, men jag är inte förvånad över att något som detta hänt. Det var bara en tidsfråga. Ungdomars syn på kärlek, förhållanden och sex är så fruktansvärt skruvad idag. Jag vet bara själv hur desperat jag var vid 15 års ålder när men första kärleken inte riktigt blev som jag trott, när den närmade sig slutet. Jag säger inte att jag skulle dödat någon för den kärleken, men näst intill. Jag hade innan det sagt upp kontakten med i princip alla mina vänner - frivilligt. Spärrarna försvann, allt som betydde något var han. Allt som spelade roll var att jag skulle betyda allt för honom. Då var jag 15 år, en liten jävla skitunge som inte visste ett piss om livet.
Det är inte ovanligt idag att man förlovar sig när man är så gammal, 15 år, 14 eller 16. Jag har svårt att tro att någon i den åldern är mogen för det jätteklivet in i vuxenvärlden. Varför så bråttom?

Sen kan jag också tycka att den jargong som används i ungdomskretsar är lite väl.. vulgär? Otrevlig, smaklös, rå, grov? Hittar inget ord som beskriver det rätt. Egentligen har jag inget att säga i denna frågan då jag själv använder mig av den, men vardagligt kan jag tycka att det är okej. Men faktum är att den används lite för flitigt till att såra, förödmjuka och manipulera. Varför detta behov av att hävda sig?
Jag kan inte påstå att när jag dagligen använder ord som fitta, hora, slyna och cp är ute efter vuxnas reaktioner eller bekräftelse men i grund och botten måste det ändå vara så. Mitt och andra ungdomars språk idag måste bottna i ett behov av att separera sig från de vuxna, men är att prata rått och smaklöst verkligen ett bra sätt? När vi sedan använder det mot varandra för att vara elaka, för att kränka, är de inte lika roligt längre. Vi vet dessutom hur vi ska använda oss av orden för att göra så stor skada som möjligt. För att återkomma till ämnet Sturebymordet, titta hur Tove Lind genom kunskap om hur hon skulle använda sitt språk fick sin pojkvän att döda en annan människa. Och nej, jag menar verkligen inte att det är p.g.a. vår jargong som mordet ägde rum, men kanske, kanske om Tove Lind inte använts just så starka ord som hon gjorde att Tim då inte blivit riktigt lika förförd av hennes hot. Kanske att hans förstånd då endast för en kort stund hade fått honom att förstå att det hon ville att han skulle göra var fel. Kanske han hade förstått att hon inte bestämmer hans värde, att han var värd nått bättre.

Jag kanske är ute och cyklar. Kommentara gärna.

Jag hamnade i en diskussion med min fotolärare i onsdags. Han är en person jag har oerhörd respekt för. Han är min förbild. Jag önskar jag kunde se på saker som han kan. Men när vi började diskutera religion var det inte så kul längre. Han är nämligen troende. Jag lärde mig det den hårda vägen när jag berättade om Zeitgeist. Han skrattade mig rakt upp i ansiktet. Allt jag försökte säga till mitt försvar efter det lät bara krystat och fånigt. Jag kände mig skitdum och förolämpad. Är det något jag tror på så är det att alla får tro på vad dom vill. Men jag tycker också man ska vara öppen inför vad andra tror.
Min bild av honom förändrades minst sagt den dagen. Och jag var helt övertygad om att jag inte skulle vara samma människa i hans ögon heller. Men när jag fick sova på saken insåg jag att jag är exakt samma person i hans ögon och han också i mina. Det är inte konstigt att man går till attack när man har vart tvungen att försvara sin tro hela livet. Det är inte konstigt att man skrattar när det man hör i sina öron är rappakalja. Attack är bästa försvar.

Ingen är perfekt. Inte ens min fotolärare. Men han är ändå min förebild och jag önskar jag en dag kommer ha lika kloka värderingar som han har. Efter 2 år är jag en god bit påväg. Kan bara säga tack!

Jag förstår inte. Hur kommer det sig att när man har deadline om en vecka, då jävlar drar man ut och fotar samma dag och ser till att vara klar när halva veckan gått. När deadline är om 2 veckor så skjuter man på det till sista dagen. Där är jag i princip nu. Ska ha 12 bilder klara tills på måndag. Jag har fotat 3.

Nej nej, jag är inte ett dugg stressad.


Ska börja blogga ordentligt också. Ska bli seriös. Inte bara klaga och skriva om skit. Ska börja publicera mina bilder. Men det får vänta för nu måste jag laga middag till min svältande familj.

hörs&ses.

När man i Amos Oz bok Hur man botar en fanatiker läser att Oz menar att Palestina/Isrealkonflikten inte handlar om rätt och fel eller gott och ont börjar man fundera på vad ondska egentligen innebär. Om det endast handlar om “..en kollision mellan rätt och rätt..” när människor förtrycks, plågas och dödas, vem är då ond? Vad är egentligen ondska?
Mina svar på frågan är:
A. När man medvetet gör andra levande varelser illa och ev. njuter av det.
B. När man gör andra levande varelser illa utan mening men utan att känna ånger efteråt, och ev. njuter av det.
C. När man är likgiltig till att andra levande varelser kan skadas, t.ex. som i Palestina/Isrealkonflikten. När ena sidan är så blint övertygad om att just den har rätt att de står likgiltiga till det faktum att deras bomber skadar och dödar (den oskyldiga delen av) fienden.

Men så enkelt är det inte. Barn som slår varandra med flit eller ser t.ex. mobbing utan att ingripa är inte onda. När starkare känslor som ilska eller rädsla tar över är man inte rationell, förnuftet förtrycks av dessa känslor. Men det innebär inte att man är ond.
Så jag frågar mig igen, vad är ondska?

I Grunden till grymhet skapas i vardagslivet (SvD, 9/9-09) citerar Hans Ingvar Roth Kathleen Taylor som menar att vardagliga företeelser som feghet, konformism, bristande instinkt och fantasi är vad grymhet hos människor bottnar i. Men detta skulle då betyda att när starkare känslor tar över och man inte tänker rationellt då är grym tillika ond, ett påstående jag just bestred.  Detta är väldigt intressant då det visar att människor har olika inställning till vad ondska är.
Jag tror inte att Taylor syftade på barn när hon skrev att grymhet bottnar i vardagliga företeelser, men tror i och för sig barn kan vara ett undantag i hennes princip. Jag skulle ändå inte anse att en vuxen person som gör som barn i detta sammanhang är ond. Vi kan nog alla bli slavar under våra känslor i vissa situationer.

Detta är en svår fråga med många teorier och få svar - tror jag. För om det inte går att vetenskapligt bevisa vad ondska är och vilka som anses onda, vem bestämmer det då?
Man kan samtidigt luras till att det är en lätt fråga att svara på. Men ska man räkna in omständigheter och känslor fungerar inte mina svar A, B och C. Då krävs det att man gräver djupare.

Trots att jag har grävt djupare har jag inte kommit fram till ett svar och tycker därför än en gång att detta är en svår fråga. Vem vet om vi någonsin kommer få ett konkret svar. Kanske måste vi förändra vår syn på ondska? Kanske måste komma ifrån den stereotypa bild vi har av ondska? Kanske vi då kommer kunna få ett tillfredställande svar på frågan: vad är ondska?

Sitter i skolan för jag orkar inte åka hem. Ska hämta barnen, det orkar man ju. Och laga mat ska jag göra också.
Hungrig är jag. Och så vill jag ha cola. Är pissnödig. Jag hem till min säng, dricka te och kolla på NCIS. Det skulle verkligen vara den ultimata avslutningen på den här dagen. Men egentligen skulle jag behöva fota. Men nej, jag ska vara barnvakt

Jaja, slutklagat nu.

hörs&ses

Puss.

Man kan inte bli kär i någon man inte känner. Right?

Gör en lista över 10 band/artister du gillar (ingen speciell ordning.)
1. Bring Me The Horizon
2. Kent
3. Paramore
4. Parkway Drive
5. Jack's Mannequin
6. Death Cab For Cutie
7. Karmina
8. All Time Low
9. New Found Glory
10. Angefist

Vilken låt är din favorit med nr 6?
Soul Meets Body

Vilken är din favoritlåt med nr 8?
Weightless

Finns det någon låt med nr 9 som får dig att gråta?
Nja, har jag svårt att tro.

Hur många gånger har du sett nr 4 live?
Inga.

Vilken är din favoritlåt med nr 5?
I'm Ready

När hörde du nr 3 för första gången?
Typ 4 år sedan.

Hur upptäckte du nr 10?
Genom en kompis.

Vilken är din favoritlåt med nr 7?
Gone With the Wind eller The Kiss

Hur många gånger har du sett nr 9 live?
Inga.

Finns det någon låt med nr 2 som får (fått) dej att gråta?
Yes, Berg & Dalvana.

Viken är din favoritlåt med nr 1?
The Sadness will Never End eller Chelsea Smile.

Hur länge har du lyssnat på nr 2?
Länge.

Till slut, vilket nr är bäst?
1, 2 , 4, 5 eller 6. Lol.

 

 

Känns som att livet som jag känner till det är påväg att försvinna. Kan inte slappna av, kan inte sluta oroa mig för att det kanske faktiskt blir så.

Jag vill inte det.