Om denna inte inom en snar framtid är min så hoppar jag från en bro.

Varför vill ingen läsa min nya blogg? Ni kan ju inte på fullaste allvar mena att det är alla värdelösa inlägg om w/e som gör att ni vill läsa min blogg? ._. Om det är så lovar jag att sluta blogga, då känns det ändå helt värdelöst.

Nystädat, nya laken och nyduschad. Kan det bli mycket bättre? Ska dessutom nu strax äta middag framför Football factory som beroende på hur länge jag orkar hålla mig vaken kommer följas av Rise of a footsoldier och GSH. Är lite på sånt humör idag.

Ska så småning om innan det är läggdags också gå igenom allt plugg som ligger i en fet hög på mitt skrivbord och skriva en lista på allt jag har att ta igen. Allt på brors begäran.

Där, hos bror på ÖM, lär jag spendera helgen. Som brat girl. Något att se fram emot.

Puss.

Det var bättre än jag räknat med. Bra mycket bättre till och med. Det känns skönt, för nu kanske jag kan tänka på annat ett tag. Det skulle kännas awesome..

Nu ska jag städa mitt rum som ser ut som ett bombnedslag. Det är skit ÖVERALLT. Mina byrålådor är tomma, likaså min garderob för att allt ligger på golvet. Detta innebär också att jag i princip inte har några rena kläder. Åh, skitbra.

Vet inte om det kommer bli mer uppdaterat här ikväll/natt. Det kommer i alla fall dyka upp ett längre inlägg på andra bloggen. Fråga om ni vill veta adressen.

Puss.

Jag trodde inte denna dagen kunde bli sämre, men det kunde den. Action is just a click away, precis som alltid.

Blir i alla fall till att träffa 'han' idag. Haha, det ska bli skitkul! Jag är nevös som en idiot osv och jag har ingen aning om varför.
..mm fascinerande kulturer, mm.. Gud, jag börjar på riktigt bli fuckt i huvudet.

 

225 dollar, vad fan är det?
Är så desperat efter denna klockan att jag överväger att råna en bank..

HERMESETAS! Aaaawe-sum!
SCORE! Aaaaawe-suuum!

Åh, jag trodde fan inte att denna dagen skulle kunna bli bättre, men det kunde den!
Känner mig lite som en hemsk människa dock, men fuck it, jag är nog en hemsk människa.

Jag har kommit på att jag behöver nya skor. Synd att ekonomin efter denna helgen är sämre än det vart någonsin tidigare det här året. Bara att börja spara.

Funderar i alla fall på dessa. Sneakers är min svaghet, vet inte hur många par jag har. Behöver jag egentligen ett par till? Nej, men det skiter jag i. Men fan, 800 spänn är mycket pengar. Kanske ska ringa min far och fråga om bidrag. Haha.

Kärlek är allt. Livet vore ingenting utan kärlek. Men det finns mycket som går in under kategorin kärlek, det behöver inte nödvändigtvis vara kärlek i ett förhållande/en parrelarion. Kärlek finns, för min del, inom min familj och min släkt. Där är den nog som starkast. Kärlek förekommer också mellan mig och vissa av mina vänner. Dom vännerna som alltid finns no matter what och som man själv finns där för i vått och torrt.

Det sprudlar egentligen av kärlek i mitt liv. Det finns så många som jag verkligen älskar. Mina syskon, mina föräldrar, min familj. Min närmsta släkt. Mina närsta vänner. Jag älskar dom och jag tror och hoppas att dom älskar mig tillbaka.

Men det finns ändå något som lockar i att ha ett förhållande. Att dela det mest personliga med någon, känna att man hittat sin andra hälft. Att utan blodsband bli älskad av någon bara för den man är. Att bli utvald av en annan människa som vill spendera, kanske inte hela sitt liv, men en del av sitt liv med en. Det är ändå något stort.

Det är därför världen rasar när man inser att ens andra hälft, den som man älskar, den som man vill spendera en del av sitt liv med inte känner och vill samma sak. Det behöver inte ens vara så dramatiskt. Det kan räcka med att man tycker om någon, trivs i någons sällskap och vill spendera tid med personen i fråga. Men han eller hon vill inte samma sak. Då rasar världen också, men inte i fullt så stor skala.

Det gör förbannat ont, oavsätt om det är dramatiskt eller odramtiskt.

Kär + lek. En lek, ett spel. Bara att lära sig reglerna och spela på. Det kan också vara bra att veta att det inte finns några fusk. Men med tiden kommer vi alla lära oss knep som förhoppningsvis kommer hjälpa oss på vägen mot vinst. Jag har en hel del kvar att lära och vetskapen om att det kommer krävas att mitt hjärta går sönder fler gånger för att jag ska lära mig det känns tungt, men jag överlever. Man överlever alltid.



Ett sista seriöst inlägg innan jag säger hej då till den sidan på denna bloggen. Har inte bestämt mig för om jag ska radera alla inlägg och publicera om dom jag vill spara på den nya. Vi får se. Puss.

Doften från dej lämnar rysningar i hela kroppen
du ställer krav på mej som jag inte kan leva opp till
men jag vill bli, allt det där du vill att jag ska vara
ingen rättvis bild som målats när vi blivit klar med tavlan
jag tog ett kliv mot dej och jag försvann
och sjunker djupare, jag byggde grunden min på bara sand
har svårt att veta vad är verkligt,
svårt att veta vad är sant
hjärtesorg och tårar får inte drabba mej jag är man
men ändå sitter jag med salta kinder
låter dej få smeka hjärtat mitt med dina kalla vindar
ingen här kan svara på, vad som kommer hända mej
nu när inget penicillin i världen kan rädda mej.

..rysningarihelakroppenrysningarihelakroppenrysningarihelakroppenrysningarihelakroppenrysningarihelakropp
enrysningarihelakroppenrysningarihelakroppenrysningarihelakroppenrysningarihelakroppenrysningarihelakrop
penrysningarihelakroppenrysningarihelakroppenrysningarihelakroppenrysningarihelakroppenrysningarihelakro
ppen.

Jag känner själv hur otroligt värdelös min blogg blivit. Det står bara skit. Så nu har jag tänkt så här: jag kommer ha kvar denna blogg som, ja precis, "skitblogg" där jag skriver skit. Kort och gott ren skit. Sånt som ingen egentligen behöver veta men som jag ändå känner för att skriva.

Sen har jag ju min nya blogg. I den tänker jag skriva seriöst och personligt, rakt från själen. Därför tänker jag heller inte ge ut den bloggen till alla, utan ni får helt enkelt fråga om ni är intresserade av att läsa. Min fotolärare sa nämligen något väldigt smart idag. Det är inte så konstigt att jag känner sådan stress och press på mig när jag lämnar ut hela mitt liv, alla mina tankar och funderingar, för alla att läsa. Jag tror han har rätt, vilket han oftast har så därför tänker jag göra såhär.

Som sagt, ni som inte redan vet min nya blogg får höra av er om ni är intresserade av att läsa.

Puss.

Sova var det ja.. Några timmar sent, men vem kan blaima mig? Jag fastnade framför youtube där jag satt och spanade in höjdpunkter från tidigare säsonger som gått sjukt mycket bättre än denna. Men det kändes bra i själen i alla fall. Och en sak är säker, jag vet vart mitt hjärta ligger. Inte fan är det i mitt eget bröst, inte fan är det i händerna på någon inkompenten jävel som inte kan ta hand om det, utan det finns hos dif och där kommer det stanna.

Kan köra en liten update när jag ändå håller på.

Sockernivån då? Ja, inte är den hög i alla fall. Snarare låg. Skit låg. Låg som i botten. Men bara det att jag har insett att den kommer stanna där ett tag och att jag accepterar det gör att känns lättare att andas för varje dag. Sen kan man ju alltid ersätta sockret med sötningsmedel. Det är inte äkta vara, men det funkar för stunden. Eftersmaken är heller inte den trevligaste, men fan, man får ta det som erbjuds. Jag tror jag ska satsa på sötningsmedlet.

Och så länge jag kan bidra med minsta tvivel är jag fortfarande med i matchen, då är jag nöjd.

Nu ska jag, på riktigt, sova. Det behövs känner jag för denna helgen har varit galen. Mycket upp och ner, men slutbetyget är ändå högt. MVG lätt. MVG - dock, för jag skämde ut mig några gånger. Skickade några sms för mycket, skrev lite för ärliga blogginlägg och drack lite för mycket. Men men. Sånt händer.

Puss.

Bara att läsa. "Stockholm tillhör oss", om ni hade glömt.

Time to slaggelislaggish. Ska sova galet gott i min diftröja och drömma underbara drömmar efter den bästa dagen på sjuuuuuuukt länge. Har fan inte tänk på det jag inte ska tänka på på typ hela dagen. Jag känner det, jag håller på att tillfriskna från denna jävla sjukdom som äter upp en inifrån. Det känns skönt men självklart tråkigt också. Man hade ju hoppats på att det denna gången inte skulle vara slöseri med tid, energi och känslor. Eller slöseri är fel ord för det har inte varit slöseri. Jag får vara glad för det jag fick men kan ändå vara ledsen över att det jag gav inte kom till användning och att jag inte fick ge allt det jag kunnat ge.

Nu, dags att krypa ner under täcket. Hörs imorgon. Puss.

Såhär glad är jag just nu, yepyep. Ja, jag vet att jag ser ut som en idiot. Och det roliga är att jag sitter såhär heeela tiden. Idiot x 100 på mig alltså. Men fuck d. Jag är happy som fan.

 

STOCKHOLM TILLHÖR OSS.

Stabilt. Och sen, PANG, ett fett slag i magen. Jag tror inte jag orkar mer. Och så dilemmat: ska jag stanna hemma där jag behövs eller ska jag rymma till platser där jag får tänka på annat, där jag kan skratta och där jag inte blir påmind om det helvete som väntar.

Högen blir bara högre. All skit kom verkligen på samma gång. Jag orkar inte, hur ska jag ta mig igenom det här?

Jag älskar dig mamma, mest i hela världen. <3

Jag vet inte vad jag tycker är mest pinsamt, att messa på fyllan eller att blogga på fyllan. Båda är i alla fall fail.

Totalfail på mig.

Det gör så mother fucking jävla ont. Men inte fan hjälper det. Som om det skulle förändra någonting?

Jag ville bara fly från mig själv
skära bort min otillräcklighet
men med fläckarna jag glömt
är redan dömd.

Jag insåg hur mycket jag hatar att dricka då jag efter 2 starkcider var tvungen att hoppa åt pendeln i trånkan för att spy. "Jag ska aldrig mer dricka." Nu ligger jag i alla fall på östermalm och är 99 procent nykter. Har inget internet heller, det suger. Nu ska jag slagga. Puss.

Juste, det är helt okej att kalla mig både tragisk och pinsam.

Och en sista sak, jag tycker om dig. Som en påminnelse om du glömt.

När jag kommer hem ska jag skriva en novell om ett stockholm som tagits över av zombies som gömmer sig på blind spots på ockuperade pendeltåg. Men nu ska jag supa. Puss.

Jag har startat en ny blogg, men designen är inte klar än och så är jag för lat för att orka logga in på den.

Ikväll blire i alla fall till att supa sig dyngrak! Ska bli riktigt jävla awesome! Är taggad som jag vet inte vad. Jag behöver alkohol, oh yes jag behöver det. Mycket också. jag behöver känna mig bäst i världen, jag behöver känna mig uppskattad och efterlängtad och omtyckt. Det gäller bara att le nu som en galning innan det är dags så att man är på riktigt jävla bra humör för jag pallar ingen jävla snefylla. Det resulterar bara i massor med pinsama sms och samtal. Vill inte vakna imorgon och ångra mitt beslut..

Jaja, var positiv! Du ska få bli full för fan!

Har inte bestämt mig för om det blir bloggpaus eller nystart på hemlig adress, det lär ju märkas. Blir till att skaffa ny msn också, får kolla hur det går med fotoelitenadresserna med Stephan imorgon. Funderar på att ta bort min bdb, min pea och min facebook också. Kanske är lika bra att göra som Miche säger, ta bort sitt liv på nätet och skaffa sig ett liv på riktigt istället. Jaja, vi får se hur det blir.

Dags att säga byebye. Vi kanske ses.

Jag har lärt mig rätt mycket om mig själv. Jag har insett att jag hatar snack och älskar raka puckar. Jag visste innan att jag hatade lögner, men jag visste inte att jag hatade dom såhär mycket. Jag har också insett att jag uppskattar sanningen mycket mer än jag trodde.

Jag har insett att jag är starkare än jag trodde, att jag överlever och kan gå vidare utan att världen rämnar varje gång. Jag har också insett att jag är bra mycket svagare än vad som är hälsosamt vad det gäller vissa saker. Jag har insett att jag måste göra något åt att jag är så fruktansvärt naiv, att jag tror så gott om alla.

Jag har insett att jag måste skaffa en skitblogg och en seriösblogg, för detta är inte hållbart. Jag kan inte fortsätta skriva skit hela tiden. Eller så kan jag det, jag tvingar ingen att läsa min blogg som bara handlar om mig, mina tankar, mina känslor och mitt väldigt ointressanta liv. Passar det inte så fuck you.


Jag har insett att mitt hat är enormt, det är helt jävla gigantiskt..

HORA!

Jag behöver fucking luft. Vart fan tog luften vägen?

Jag funderar på att stanna hemma imorgon. Men fan, jag behöver plugget. Jag behöver något att fokusera på. Men frågan är om man orkar gå upp vid sju. Om jag går och lägger mig nununu blir det sex timmars sömn, men jag är inte trött någonstans. Sitter här pigg som en idiot med extrema behov av att skrika ut all min frustration.

Chilla. Tagga ner några grader, det var det jag skulle göra. Sluta ha förväntningar och sluta stressa upp mig. Visst, det kanske är sant. Men det var också jävligt lätt för zombiejag att sitta och säga det. Zombiejag är borta och den hysteriska stressidioten är tillbaka.

Kan någon ge mig en käftsmäll och be mig vara tyst?

Novell blev det. Men nej, jag tänker inte publicera den. Jag överväger faktiskt att markera och sen delete följt av enter. Inte för att jag inte blev nöjd, men för att den är för baserad på mig, mitt liv och min situation. Det blir helt plötsligt så pinsamt när man läser om sig själv, fast som utomstående. Kanske var det vad jag behövde för när jag läste igenom den så var det som ett rak höger, pang, rakt i fejset.

Nu ska jag sova. Gnatt.

Nu ska jag skriva någonting. Jag vet inte vad men långt ska det bli, ojojoj. Fast jag tänker inte publicera det här, eller det är inget jag planerar i alla fall. Sen vet man ju aldrig. Kände bara för att berätta det, fråga inte varför. Men först ska jag röka. Sen ska jag skriva utav bara helvete i 75 minuter för att sen sova. Eller det är vad jag planerar i alla fall, sen vet man ju aldrig.

Jävla skitdag. Zombien sa upp sig så kan någon snälla langa en karta benzo nu så jag får fortsätta vandra runt i mitt zombietillstånd. Det var faktiskt väldigt trevligt, man tänkte annorlunda, man var positiv och stark och det kändes inte som att någonting skulle kunna få en låg, hjärtekrossad eller upprörd. Man var bara bra och smart och man såg allt med klarhet och allt var så okomplicerat och chill bara. Precis, allt var bara så chill. Jag gillar chill, langa chill igen.

Äsch, jävla skitzombie. Visste väl att sånna som ni inte var att lita på.

Skulle kunna göra vad som helst för att få bli den där zombien igen. Känner mig så satans trött på allt och alla. Men vill att mamma ska komma hem nununu.

Trots det faktum att jag kände mig speciell och att jag mår illa pga det orkar jag inte mer än att sitta här och kedjeröka och hälla i mig kaffe. Mamma kom hem nu...

Match på söndag. Känns som att det är dags att ragga sällskap då jag antagligen lär behöva mycket stöd för att inte bryta ihop fullständigt.. Usch, känner mig något ledsen. Men än är inte hoppet ute, right?

Jag ska slakta alla som längtat efter och hoppats på snö. Och om jag inte får tag på er så hoppas jag ni dör en ytterst plågsam död.

"Men vadå, det här räknas ju inte som snö. Jag menade ju typ när snön ligger kvar.."
Ni som tänker så ska jag tala om en sak för. Vi bor i Sverige. Vi bor i Stockholm i Sverige. Här ligger snön kvar på marken max 2 veckor varje vinter. Utöver det är det bara slask och väta.

Jag vet inte hur det är med er men när jag går ut vill jag gärna att mina torra skor ska förbi torra och om fallet är att dom är vita så vill jag gärna att dom förblir vita. Jag vill också kunna gå ut med nyplattat, fräscht hår utan att det 2 minuter senare är krulligt och ser förjävligt ut. Jag sitter faktiskt inte 20 minuter varje morgon och plattar igenom mitt hår för att jag tycker det är så jävla roligt.

Så, ni som tycker om snö kan ju istället ta till er att snö bara innebär problem. Och om ni tycker mina problem är fåniga kan ni ju tänka på alla som kommer en halvtimme försent, minst, varje dag de 2 veckor som snön faktiskt ligger kvar.

Fuck snö.
Fuck SL.
Fuck snöälskare.
Fuck Sveriges keffa väder.

Blir till att redigera detta inlägg senare då det inte är det enklaste att skriva htmlkoder på luren. Sitter just nu i alla fall och väntar på pendeln. Insåg på bussen hur mycket mer space jag här i mitt huvud då jag här två inlägg på g som jag ska skissa på på tåget. Sen vill jag också påpeka att gratis är godast och jag ska snart avnjuta en gratis latte som jag tjänat ihop genom mitt dagliga kaffemissbruk. Uppdaterar senare. Puss.

Ta det med en nypa salt var det va? Ja, inte går det att ta det på något annat sätt i alla fall. Skulle vara perfekt med en himlar-med-ögonen-smily just nu, men vem fan fattar denna: 8-) ? Skit samma. Jag sitter och himlar med ögonen i alla fall, skakar lite uppgivet på huvudet, skrattar lite också för det finns en viss humor i detta ändå. Ett fett lool passar in ganska bra också, ett sånt lool som man faktiskt säger. Speciellt när man vill vara riktigt jättesarkastisk.

Men jag vet inte, jag är nog inte ledsen även om det vore en mer normal reaktion. Men det känns ledsamt faktiskt. Liksom, äsch jag vet inte. Ledsamt bara, ganska mycket ledsamt. Vad ska man tro på liksom? Olika bud från olika håll. /:

Aja, w/e är den smartaste kommentaren jag kommer på till ovanstående text.


Och tack Monika för att du gjorde min kväll. Åh, hahahaha, skrattade verkligen så jag ramlade ihop på golvet! Puss babe! <3

Bara för att jag diggade jämförelsen jag använde förut tänker jag använda den igen. Jag känner mig som en zombie på benzo. Känner mig så chillad att jag överväger om någon stoppat något i min cola. Skillnaden är så drastisk att det nästan är jobbigt. Att inte hetsa upp sig, inte vara nervös, noll förväntningar, inte kunna bli sådär asförbannad eller asglad heller för den delen. Allt känns så platt. Varför? Jag har ingen aning. Det bara kom. Det känns lite som lugnet efter stormen. Efter det totala ihopbrytandet härom natten känner jag mig som en dead man walking. Men det känns ändå bra, det är jävligt skönt att inte känna någonting ibland.

Men ångest, stress och panik har bytts ut mot rastlöshet och spontanitet. Rebellisk som fan känner jag mig också. Jag vill göra saker, hela tiden. Skulle inte banga på att dra vartever just nu bara jag slapp sitta hemma och stirra. Jag vill störa, förstöra och få reaktioner jag inte är van vid. Vill slå, krossa, orsaka smärta och få utlopp för all denna satans energi. Shit, jag pallar inte sitta här! Men vad kan man göra en onsdagskväll klockan elva när man ska upp klockan sex dagen efter?

Åh, jag vet inte. Jag är rätt knasig i huvudet. Jag behöver ett seriöst tidsfördriv, jag behöver stimulans. Jag behöver något som jag kan lägga min energi, min tid och mina tankar på.

 

Om ni failar på söndag och inte lyckas hålla er kvar är ni fan skyldiga mig en cola..

 

Och jag känner på mig att det kommer bli ett lite seriösare inlägg inatt. Är på tok för trött på skiten jag skrivit den senaste tiden. Men få inte för höga förhoppningar, det är mycket möjligt att det bara blir ett emo/klag/det-är-synd-om-mig/nu-ska-jag-vara-djup-inlägg där jag använder lite finare språk. Men tanken är i alla fall att alla ska förstå vad jag skriver och inte bara, typ, en person. Wow, framsteg..

Usch, skit, baiz. Och jag som mobbat Hammarbyare idag.. I mitt ansikte, jag vet. It still sucks. /:

Blit trött bara jag tänker på morgondagen. Torsdag = barnvakt. Väldigt mycket inte-awesome. Det är bara att hålla tummarna för att det bli fint väder så att cpbarnen är ute på dagis annars kommer jag nog bryta ihop. Stampa en sisådär 3-4 gånger i marken och sen lägga mig bredvid en vält trehjuling och storböla. Jag hatar torsdagar. Men tänk på pengarna du får, tänk på pengarna..

Denna är i alla fall min och den är så galet snigg! Dör nästan. Men jag vet inte om det är bra eller dåligt att den faktiskt är min, för det innebär att många dagar kommer bli som idag då jag frös arslet av mig. Bah, palla.

Jag är förövrigt jättetrött, fråga mig inte varför. Men aa, ska snart börja blogga på riktigt igen. Stå ut.

:*

Ja alltså, det är sånt här mupparna jag umgås med i skolan sysselsätter sig med på rasterna..

http://bringmetheenema.blogg.se/2009/november/kul-skoj.html

 

Vad sa vi, Tobbe? Dejt? :$

 

'Livet är större än materiella ting.'

Sant, men shit vad awesome det känns att få nya grejor. Lyckan har varat nu i 24 timmar ganska exakt och den lär kännas ett tag till. 900 spänn och dagen var gjort. Fyfan vad härligt!

Och om allt går som det ska kommer jag ha jobb och inkomst snart, sjukt tät kommer jag vara. Och vad innebär det? Jo, new stuff! Ska shoppa arslet av mig.

Väldigt roligt inlägg, not, men jag har inte mycket mer att skriva om. Känner mig lite som en zombie på benzo, känner inte mycket alls. Men leendet är ständigt påklistrat. Hade i och för sig ganska kul i skolan idag. Att mobba Hammabyare har aldrig varit fel och att bli terroriserad är inte heller helt fel. Har nästan fått en bekräftelseöverdos idag. Haha.

Puss.

edit;
Jag insåg att jag fått en bekräftelseöverdos då jag kom på mig själv med att undra hur alla andra kan misslyckas med att förstå hur jävla bra jag är. Haha, självfortroendet är det inget fel på idag.

Trött. Tom. Nästintill likgiltig men ändå på bra humör. Bra människor och bra musik gör att jag just nu sitter och ler och skrattar till ibland. Tog mig samman, bet i det sura äpplet, samlade tankarna. Vad som än kommer hända går det bra nu. Jag håller huvudet högt och är medveten, går in med vetskapen. Det känns bra. Just nu mår jag bra.

 

 

 

Och som sagt, Supreme mmmmm <3

 

Känner mig.. tillfredsställd. Och hoppas att jag inte gjort fel.
Dags för en god natts sömn, som förhoppningsvis inte kommer innehålla mardrömmar. Men vad vet man?

Eh, jag vet inte. Jag tror jag är smått chockad, fortfarande efter flera timmar. Mina ögon svider, rösten sviker och benen viker sig under mig. Känner ingenting, aldrig igen bejbi. Hjärtat slår så hårt i mitt bröst att hela min kropp skälver. Luften lyckas inte ta sig enda ner i lungorna utan vill snarare ut igen efter halva vägen.

Jag sitter och vet inte vad som är bäst, att krypa ihop i fosterställning under täcket eller sätta mig under mitt skrivbord och lägga all min kraft och energi på att glömma tid och rum. Helst hade jag velat plocka ihop mina saker, sätta mig på första bästa tub mot stan och bara gå. Gå, gå, gå hela natten. Då hade chansen att dessa satans tankar som jag är så jävla trött på inte hade hunnit ikapp. Det är bra mycket enklare att  göra misstag och tillåta dagdrömmarna att svepa iväg hemma under mitt varma täcke.

Och ingen av er förstår hur fruktansvärt trött jag är på mig själv, hur min egen närvaro äcklar mig för att jag är så patetiskt svag och ynklig. För att jag tillåter mig själv att må såhär jävla piss och för att jag inte tar tag i saken och kämpar uppåt. Jag lägger mig istället bekvämt på en grusig botten som river min rygg och vägrar röra på mig. Jag blundar och låtsas som att allt är som det ska.

Men fan, blodsockret är i botten och minsta rörelse får det att flimra framför ögonen på mig. Hur skulle det kunna vara möjligt att klättra uppåt när jag inte ens klarar att resa mig utan att falla ihop i en hög igen? Nej, jag stannar nog här nere ett tag. Om inte annat tills blodsockernivån åter är normal. Strö lite socker på mig.

Jag bara totalälskar Supreme. Alltså, hans röst får mig att rysa och liksom sådär totalnjuta. Aaaaaaawesome!

Detta vidriga illamående äter upp mig. Det känns som att jag ska spy - hela tiden. OCh det hjälper inte att man föreställer sig massor med överväldigande scenarion. Det enda positiva med det är att jag känner mig jäkligt kreativ och ska så fort jag pallar skriva x antal noveller. Kanske, kanske att jag publicerar någon av dem någon gång om typ 3 år.

Är helt sjukt trött. Blev knappt 2 timmars sömn inatt. Överväger att gå och lägga mig nu för jag kan helt ärligt knappt hålla ögonen öppna. Om inte annat en power nap kanske? Frågan är bara om jag kommer vakna..

Jag pratade med många idag. En av dem var Miche. Han sa att jag skulle sluta vara så jävla naiv. Mitt svar var att jag är mycket medveten om att jag är naiv men det är inte alltid så lätt att göra något åt det. Man sitter gärna i sin lilla bubbla och är så blåögd att klockarna stannar så länge man vet någonting. Men så fort man erkänner för sig själv att man faktiskt är naiv spricker bubblan och detta illamående infinner sig istället och frågor uppstår, ofc.

Men jag vet inte, det gav mig en tankeställare när han sa det till mig. Han sa det själv till och med, att ibland kan det vara skönt att höra från utomstående att det är så.

Jag är trött på att vara djup och analyserande. På riktigt. Jag är trött på min blogg. Därför tror jag att jag ska börja skriva i en gammal blogg ett tag på sidan av, där jag inte behöver få dåligt samvete för att jag inte skriver bra, intressanta saker. Ni får självklart läsa den med om ni nu finner det roande att läsa om alla mina problem. Hah! http://lalalies.blogg.se

På återseende. Puss.

Men shit, låt mig sova! Jag ska för helvete gå upp om 3 timmar. Kul. Jag kommer ju helst vilja skjuta mig själv i huvudet när min väckarklocka ringer. Så jävla awesome. Dej hjälper ju inte att det som vanligt spökar i mitt huvud, att jag ligger på helspänn och att jag vaknar till varenda gång minsta störning låter från mina högtalare och jag då hoppas att ett sms ska komma eller att det ska ringa. Inse att du inte är så jävla lotto, din idiot. Sov nu.

Hello there, the angel from my nightmare. I miss you.

Jag tänke på en grej i går. Det vore nice att ha typ en q&a session där det innan i cam ska sväras med handen på hjärtat på att sanningen, and nothing but the sanning ska sägas typ. Efter det kanske jag för en gångs skull skulle kunna somna utan att mitt huvud, mina tankar och min oförmåga att tänka klart nästintill skulle ta död på mig.

spotify:track:2GXS6FXnKHKgvhqrjGq6K1

I'm running and not quite sure where to go.
And I don't know what I'm diving into,
just hanging by a moment here with you.

Världens bästa dag att dra till stan. Det var ta mig fan aikare överfuckingallt. Och inte var dom tysta inte. Nej, nej. Dom skrek och lät och tutade och SHIT VA BRA HUMÖR JAG BLEV PÅ! Kunde verkligen samla tankarna, dricka mitt kaffe och prata om vettiga saker. Nej, istället satt jag och babblade på om min ångest och om hur mycket jag älskar Djurgården typ.

Jag som hade hoppats på att det skulle vara massor med snigga Djurgårdare överallt som firade segern mot Kalmar, men nej självklart inte. Jag var fan vid Stadion men där var det helt sjukt öde. Totalt såg vi väl kanske 12 stycken Djurgårdare när vi åkte runt halva stan för att kirra cigg och sen komma på något vettigt att göra.

Så vettigt blev det inte, men det blev kaffe, cola och cigg på Café 60 för tredje gången denna veckan. Chill var det, chill som fan om man bortser från alla aikare som passerade var femte minut och de töntarna som drog runt i Stone Islandtröjor och tyckte dom var så jävla tuffa för att dom såg ut som några GSEwannabes. Det var ganska mycket lool på det.

Men man får väl säga grattis till vinsten.

Underbart. 4 timmar sedan jag kollade på klockan sist. Kommer nog svimma för att jag är så trött.

Bit ihop. Upp och gör kaffe.



Och ja, det är okej att hata barn idag.

Jag måste påminna mig om att bli arg och då vet jag vad som behövs. Nu är jag arg igen. Det är bra. Som Fanny sa, det är bättre att vara arg och stark än ledsen och svag. Jag är verkligen skitarg. Helt asförbannad. Jag vill slå någon, vill orsaka smärta, vill ta sönder. Åh shit. Måste ta en cigg annars kommer jag kasta något i väggen eller slå sönder mina egna knogar eller något annat smart.

Jag blir lite smått irriterad på mig själv när jag läser igenom senaste veckornas inlägg. Har verkligen bara skrivit om hur dåligt jag mått eller hur bra jag mått och de flesta har väl listat ut grunden till de båda kategorierna. Jag blev kär, vilket jag för övrigt fortfarande är.

Man blir verkligen mind fucked, man önskar att man i fem minuter kunde tänka på annat. Men alla som varit sådär dunderkära vet väl att det inte är så enkelt? När man inte kan låta bli att tänka på hur underbar personen i fråga är, när man inte kan låta bli att le när man tänker på alla konversationer som fått det att pirra så galet i magen. När man skiter i allt annat när han eller hon hör av sig, när man släppet allt för att få prata med personen. När man ständigt önskar att man fick träffa honom. Eller henne. I mitt fall är det honom så jag tänker köra på det.

Saker blir inte alltid som man tänkt sig. Så är det i mitt fall. Att vara olyckligt kär kan jag hantera, men när ens känslor så vitt man vet är besvarade, ständigt underhålls och man tror att framtiden ska bli på ett visst sätt men inte blir så är det svårare. Då känns allt botten. Då vill man helst dö vissa dagar.

Där är jag nu. Jag har som sagt fortfarande frågor och jag vet inte vad som händer riktigt, men det är tungt just nu. Att andas tar emot. Och det värsta är att jag inte har en aning om vad som pågår i hans huvud. Och man hoppas, håller tummarna, önskar vid 22:22 varje kväll och drömmer om att det ska bli precis som man vill att det ska bli. Men någonstans måste man inse att det kanske inte blir så. Det blir ganska sällan som man vill. Men häpnansväckande saker händer ibland och man kan ju hoppas på att detta är en sådan gång.

Grunden till mina kärleksproblem har vänt upp och ner på mitt liv. Han har dragit fram sidor hos mig själv jag inte visste att jag hade. Både bra och dåliga. Vissa hatar jag, andra älskar jag. Det mesta är så med honom, svartvitt liksom. Men det svartvita har också en feeet gråskala där mycket får plats. Ibland vill man bara ha ett ja eller ett nej, men man kan ju inte få som man vill.

Om det undgått någon så tycker jag väldigt mycket om den här killen. Vad som väntar har jag ingen aning om, men jag hoppas, håller tummarna, önskar varje kväll vid 22:22 och drömmer om att det ska bli precis så bra som jag trodde att det skulle bli.