Om denna inte inom en snar framtid är min så hoppar jag från en bro.

Varför vill ingen läsa min nya blogg? Ni kan ju inte på fullaste allvar mena att det är alla värdelösa inlägg om w/e som gör att ni vill läsa min blogg? ._. Om det är så lovar jag att sluta blogga, då känns det ändå helt värdelöst.

Nystädat, nya laken och nyduschad. Kan det bli mycket bättre? Ska dessutom nu strax äta middag framför Football factory som beroende på hur länge jag orkar hålla mig vaken kommer följas av Rise of a footsoldier och GSH. Är lite på sånt humör idag.

Ska så småning om innan det är läggdags också gå igenom allt plugg som ligger i en fet hög på mitt skrivbord och skriva en lista på allt jag har att ta igen. Allt på brors begäran.

Där, hos bror på ÖM, lär jag spendera helgen. Som brat girl. Något att se fram emot.

Puss.

Det var bättre än jag räknat med. Bra mycket bättre till och med. Det känns skönt, för nu kanske jag kan tänka på annat ett tag. Det skulle kännas awesome..

Nu ska jag städa mitt rum som ser ut som ett bombnedslag. Det är skit ÖVERALLT. Mina byrålådor är tomma, likaså min garderob för att allt ligger på golvet. Detta innebär också att jag i princip inte har några rena kläder. Åh, skitbra.

Vet inte om det kommer bli mer uppdaterat här ikväll/natt. Det kommer i alla fall dyka upp ett längre inlägg på andra bloggen. Fråga om ni vill veta adressen.

Puss.

Jag trodde inte denna dagen kunde bli sämre, men det kunde den. Action is just a click away, precis som alltid.

Blir i alla fall till att träffa 'han' idag. Haha, det ska bli skitkul! Jag är nevös som en idiot osv och jag har ingen aning om varför.
..mm fascinerande kulturer, mm.. Gud, jag börjar på riktigt bli fuckt i huvudet.

 

225 dollar, vad fan är det?
Är så desperat efter denna klockan att jag överväger att råna en bank..

HERMESETAS! Aaaawe-sum!
SCORE! Aaaaawe-suuum!

Åh, jag trodde fan inte att denna dagen skulle kunna bli bättre, men det kunde den!
Känner mig lite som en hemsk människa dock, men fuck it, jag är nog en hemsk människa.

Jag har kommit på att jag behöver nya skor. Synd att ekonomin efter denna helgen är sämre än det vart någonsin tidigare det här året. Bara att börja spara.

Funderar i alla fall på dessa. Sneakers är min svaghet, vet inte hur många par jag har. Behöver jag egentligen ett par till? Nej, men det skiter jag i. Men fan, 800 spänn är mycket pengar. Kanske ska ringa min far och fråga om bidrag. Haha.

Kärlek är allt. Livet vore ingenting utan kärlek. Men det finns mycket som går in under kategorin kärlek, det behöver inte nödvändigtvis vara kärlek i ett förhållande/en parrelarion. Kärlek finns, för min del, inom min familj och min släkt. Där är den nog som starkast. Kärlek förekommer också mellan mig och vissa av mina vänner. Dom vännerna som alltid finns no matter what och som man själv finns där för i vått och torrt.

Det sprudlar egentligen av kärlek i mitt liv. Det finns så många som jag verkligen älskar. Mina syskon, mina föräldrar, min familj. Min närmsta släkt. Mina närsta vänner. Jag älskar dom och jag tror och hoppas att dom älskar mig tillbaka.

Men det finns ändå något som lockar i att ha ett förhållande. Att dela det mest personliga med någon, känna att man hittat sin andra hälft. Att utan blodsband bli älskad av någon bara för den man är. Att bli utvald av en annan människa som vill spendera, kanske inte hela sitt liv, men en del av sitt liv med en. Det är ändå något stort.

Det är därför världen rasar när man inser att ens andra hälft, den som man älskar, den som man vill spendera en del av sitt liv med inte känner och vill samma sak. Det behöver inte ens vara så dramatiskt. Det kan räcka med att man tycker om någon, trivs i någons sällskap och vill spendera tid med personen i fråga. Men han eller hon vill inte samma sak. Då rasar världen också, men inte i fullt så stor skala.

Det gör förbannat ont, oavsätt om det är dramatiskt eller odramtiskt.

Kär + lek. En lek, ett spel. Bara att lära sig reglerna och spela på. Det kan också vara bra att veta att det inte finns några fusk. Men med tiden kommer vi alla lära oss knep som förhoppningsvis kommer hjälpa oss på vägen mot vinst. Jag har en hel del kvar att lära och vetskapen om att det kommer krävas att mitt hjärta går sönder fler gånger för att jag ska lära mig det känns tungt, men jag överlever. Man överlever alltid.



Ett sista seriöst inlägg innan jag säger hej då till den sidan på denna bloggen. Har inte bestämt mig för om jag ska radera alla inlägg och publicera om dom jag vill spara på den nya. Vi får se. Puss.

Doften från dej lämnar rysningar i hela kroppen
du ställer krav på mej som jag inte kan leva opp till
men jag vill bli, allt det där du vill att jag ska vara
ingen rättvis bild som målats när vi blivit klar med tavlan
jag tog ett kliv mot dej och jag försvann
och sjunker djupare, jag byggde grunden min på bara sand
har svårt att veta vad är verkligt,
svårt att veta vad är sant
hjärtesorg och tårar får inte drabba mej jag är man
men ändå sitter jag med salta kinder
låter dej få smeka hjärtat mitt med dina kalla vindar
ingen här kan svara på, vad som kommer hända mej
nu när inget penicillin i världen kan rädda mej.

..rysningarihelakroppenrysningarihelakroppenrysningarihelakroppenrysningarihelakroppenrysningarihelakropp
enrysningarihelakroppenrysningarihelakroppenrysningarihelakroppenrysningarihelakroppenrysningarihelakrop
penrysningarihelakroppenrysningarihelakroppenrysningarihelakroppenrysningarihelakroppenrysningarihelakro
ppen.

Jag känner själv hur otroligt värdelös min blogg blivit. Det står bara skit. Så nu har jag tänkt så här: jag kommer ha kvar denna blogg som, ja precis, "skitblogg" där jag skriver skit. Kort och gott ren skit. Sånt som ingen egentligen behöver veta men som jag ändå känner för att skriva.

Sen har jag ju min nya blogg. I den tänker jag skriva seriöst och personligt, rakt från själen. Därför tänker jag heller inte ge ut den bloggen till alla, utan ni får helt enkelt fråga om ni är intresserade av att läsa. Min fotolärare sa nämligen något väldigt smart idag. Det är inte så konstigt att jag känner sådan stress och press på mig när jag lämnar ut hela mitt liv, alla mina tankar och funderingar, för alla att läsa. Jag tror han har rätt, vilket han oftast har så därför tänker jag göra såhär.

Som sagt, ni som inte redan vet min nya blogg får höra av er om ni är intresserade av att läsa.

Puss.

Sova var det ja.. Några timmar sent, men vem kan blaima mig? Jag fastnade framför youtube där jag satt och spanade in höjdpunkter från tidigare säsonger som gått sjukt mycket bättre än denna. Men det kändes bra i själen i alla fall. Och en sak är säker, jag vet vart mitt hjärta ligger. Inte fan är det i mitt eget bröst, inte fan är det i händerna på någon inkompenten jävel som inte kan ta hand om det, utan det finns hos dif och där kommer det stanna.

Kan köra en liten update när jag ändå håller på.

Sockernivån då? Ja, inte är den hög i alla fall. Snarare låg. Skit låg. Låg som i botten. Men bara det att jag har insett att den kommer stanna där ett tag och att jag accepterar det gör att känns lättare att andas för varje dag. Sen kan man ju alltid ersätta sockret med sötningsmedel. Det är inte äkta vara, men det funkar för stunden. Eftersmaken är heller inte den trevligaste, men fan, man får ta det som erbjuds. Jag tror jag ska satsa på sötningsmedlet.

Och så länge jag kan bidra med minsta tvivel är jag fortfarande med i matchen, då är jag nöjd.

Nu ska jag, på riktigt, sova. Det behövs känner jag för denna helgen har varit galen. Mycket upp och ner, men slutbetyget är ändå högt. MVG lätt. MVG - dock, för jag skämde ut mig några gånger. Skickade några sms för mycket, skrev lite för ärliga blogginlägg och drack lite för mycket. Men men. Sånt händer.

Puss.

Bara att läsa. "Stockholm tillhör oss", om ni hade glömt.

Time to slaggelislaggish. Ska sova galet gott i min diftröja och drömma underbara drömmar efter den bästa dagen på sjuuuuuuukt länge. Har fan inte tänk på det jag inte ska tänka på på typ hela dagen. Jag känner det, jag håller på att tillfriskna från denna jävla sjukdom som äter upp en inifrån. Det känns skönt men självklart tråkigt också. Man hade ju hoppats på att det denna gången inte skulle vara slöseri med tid, energi och känslor. Eller slöseri är fel ord för det har inte varit slöseri. Jag får vara glad för det jag fick men kan ändå vara ledsen över att det jag gav inte kom till användning och att jag inte fick ge allt det jag kunnat ge.

Nu, dags att krypa ner under täcket. Hörs imorgon. Puss.